Ett märke som märks?

"Glaset och gaffelnSymbolen får användas på förpackningsmaterial avsedda att komma i kontakt med livsmedel som uppfyller kraven i EG-lagstiftningen"

Så står det...vi trodde i vår enfald att det bara var plast som behövdes märkas, så när asken runt tandpetarna var märkt började vi fundera...sen såg vi märkningen på påsen runt kaffefiltrena. Våra tankar for åt alla möjliga håll...vad har de blandat i för plast, hur -det såg ju ut som helt vanliga filter av papper o tandpetare av trä och varför!! Lite googlande gav mig ovanstående information och det känns bra att veta att det är mer än plast som får märkas.

Sen till nästa frågeställning -varför är inte alla förpackningar märkta?? Har hittat både glasslådor och kakburkar i plast utan märkning. Både glass och kakor är för mig livsmedel, kanske inte alltid så jättenyttiga men ändå livsmedel!

Yngste sonen har blivit en medveten kille som numera kollar förpackningar i affären, är det inte märkt så blir det ingen affär -hur många 9-åringar har den medvetenheten? Mammas sökande efter sånt smittar, han läser numera också innehållförteckningar för att vi inte av misstag ska få hem nåt med de sötningsmedel jag inte tål (vill inte ha nåt annat än riktigt socker eller fruktvarianten) och det senaste han frågade efter när vi var och handlade var vitsen med jämförpriser.

Åter till ämnet...det finns fler märkningar av livsmedelsförpackningar men ingen är så stor som gaffeln o glaset. Näst störst ska märkningen Normpack visst vara.

Det som skrämmer mig lite är att en hel del av de plastförpackningar man köper i butik för att förvara livsmedel i inte är märkta på något vis, struntar företagen i att betala för märkningen eller är det så att det inte är lika viktigt till småkonsument som det är till dem som producerar...tänk på den! Lika för alla gäller inte ens där.

Andra bullar

Får bli det första här i bloggen. Att baka bullar hör inte till favoritgörat för nån av oss som jobbar på kaféet, men...vad vore ett kafé utan bullar. Vi bakar bullar -eller jag bakar bullar nu när vi inte längre har Lotta kvar i kaféet och när chefens döttrar börjat skolan igen. Egentligen är det inte jobbigt att baka bullar, inte heller är det svårt... Vari vår motvilja ligger vet vi inte riktigt men den finns där! Oftast blir det vanliga hederliga svenska kanelbullar men ibland måste man förnya sig eller bara prova något annat.
Ute i örtagården växer citronmelissen sig stor och yvig...och vad kan matcha mina rosendrömmar bättre än en trädgårdsbulle?
Sagt o gjort, vetedegen sattes på jäsning och under tiden plockades det citronmeliss som mixades ihop med strösocker till en grön smulig massa (antar att man kan mortla ihop det också om man inte har en bra mixer). Arbetade sen ihop det gröna sockret med smöret till fyllningen och kom på att citronsmaken säkert behövde piggas upp med lite fint citronzest (rivet citronskal)...det blev en gudomlig sötsyrlig grön röra!
Bulldegen kavlades på vanligt vis...röran breddes på och rull ihop på klassiskt maner, jag vill ha stora platta bullar så jag rullar ihop på tvären enligt alla andra. Skar bullarna som vanligt...lät dem jäsa...penslade med ägg och strödde på lite råsocker för färg o smak. Gräddade som man brukar, 200 grader i 13 minuter säger min ugn hemma, på jobbet går det på nio minuter...
Blev de bra?? jodå...så bra att det inte blev nån bild...inte ens frysen fick se dem!!
Glada barn vill ha mer gröna bullar...får se om det kan bli nåt bullbak igen eller om vädret tillåter en svamputflykt imorgon!!